Förälder till barn med mild autism (Asperger)
Hej kära läsare i M83X!
Att skriva böcker är ett krävande jobb, och det tar tid. Just nu sitter jag med provtrycket av den deckarnovell som släpps nu i februari. Tiden är knappt, och jag är i slutskeendet i den. Den ser bra ut, och kommer bli tunn, eftersom det bara är en novell. Jag personligen tycker att novellen är spännande och underhållande. Med några små finslipningar kommer den skina som en stjärna och vara vacker som en diamant! "Örnen har landat!" En kliché skulle jag anse att den meningen är. Men så är det när man flyttar. Om man inte är van vid att flytta så kan det ta längre tid innan man kommer i ordning. Vi har bott här i snart en månad, och jag trivs i vår nya lägenhet. För första gången känner jag att jag verkligen har kunnat sätta upp tavlor med spik och allt, klockor och bokhyllor. Snart kommer gardinerna att komma upp också. Att flytta med småbarn är ingen höjdare. Äldre barn kan hjälpa till att komma i ordning fortare, och yngre barn behöver ha fullständig översyn precis hela tiden. Det är inte alltid jobbigt att vara förälder. Det är inte så som de flesta tror. Man klarar faktiskt av mer än vad man tror. Att bebisar skriker, äter, pluppar och sover, skriker när de äter, pluppar när de sover, pluppar när de skriker och pluppar när de äter är bara på toppen av ett isberg. Vid ett års ålder, som jag har märkt skillnaden mellan autismbarn och "normala" barn är att "normala" barn lär sig fortare vad föräldrarna gör, lyssnar, börjar prata tidigare, och i vissa fall gå tidigare.
Att vara förälder till ett barn med mild Autism, eller Aspergers Syndrom som det förut kallades, har både sina för- och nackdelar. Fördelen är att ett barn med mild autism är otroligt lojal, kärleksfull, extra kramar och extra pussar. Nackdelen är att de är så envisa och lyssnar inte när man försöker få dem att förstå något. Något som jag har märkt bland annat hos mitt barn nr två. barn nr 2 har snabbare förståelse, lägger tillbaka om man säger nej, och lyssnar mer på förhoppningar och uppmaningar än vad barn nr 1 gjorde i samma ålder.
Som förälder till barn med mild autism blir man van vid ett viss beteendemönster. Man förväntar sig att nästa barn kommer att vara PRECIS som barn nr 1. man kan hela processen och vet allt man behöver göra. Man har ju fått träning på den första bebisen. Men mitt barn nr 2 har förvånat mig med hur snabbt, i förhållande till barn nr 1, han lär sig. Men, som sagt: ett barn med mild autism har mycket kärlek att ge och kan vara en väldigt godhjärtad människa. Oftast mer kärleksfull än en normal unge. Det beror självklart på hur mycket kärlek man faktiskt ger till sina barn. Vilka gränser man sätter ut, och hur man lägger barnen. Allt väger in och formar barnet till den som barnet blir när det har växt upp.
Det får mig verkligen att tänka på ett ställe i Bibeln jag läste en gång, bara för referensens skull:
Lukas 11:11-13
Finnes bland er någon fader, som när hans son ber honom om en fisk, i stället för en fisk räcker honom en orm, eller som räcker honom en skorpion, när han beder om ett ägg? Om nu ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall inte då den himmelske Fadern ge helig ande åt dem som bedja honom!
Poängen är att barn speglar det man speglar till dem: de gör det man gör, inte det man säger.
